REGNKAOS I CHENNAI

CHENNAI, Lordag:
Pa tv-nyheterna meddelades nu pa morgonen att Operation Black Tornado ar avslutad. Kriget i Bombay varade ganska exakt 60 timmar i och med att den siste terroristen var oskadliggjord. Han skots i en eldstrid pa lyxhotellet Taj Mahal, Mumbais stolthet i Colaba-distriktet nara Gateway of India.
Man raknar med att drygt 150-200 personer fatt satta livet till i denna sjalvmordsattack, som de flesta menar har sitt ursprung bland muslimska fundamentalister i Pakistan. Sjalvmordskandidaterna lar ha kommit i olika farkoster over Bengaliska viken fran Karatchi. Av debatten framgar att de sedan ett par ar ganska vanskapliga relationerna mellan Pakistan och Indien nu kan ha kollapsat.

Under krigets senaste dygn har vi fardats med tag mellan Bombay och Madras (Chennai). 26 ganska sega timmar och 1250 kilometer.

HARD SECURITY CONTROLL
Forst hade vi problem att fa med cyklarna pa taget, sakerhetsgubbarna i entren ville under inga omstandigheter slappa in oss. Det var valdigt nervost och det radde en fientlig stammning ett tag innan vi till slut fick passera.
Cyklarna skulle poletteras, da kom nasta kalldusch - dom maste packas in for att bli foremal for transport.
Efter manga om och men fick vi tag i en kille som SYDDE in cyklarna med sackvav!!!



(For ovrigt blev jag intervjuad av en kille fran BBC som fragade om jag planerat aka hem igen efter allt som hant. Han var dar med ett tv-team som filmade nagra kulhal i Fresh Food Plazas glasfasad inne pa stationen.)



Det var lite knepigt att sova pa taget. Dar fanns for allt i varlden air-condition, men den satt sa att utblaset, som var pa armlangds avstand, blaste mig med en svinkall luftstrom rakt i ansiktet.

ETERNAL RAIN
Nar vi vaknade i gar morse osregnade det. Taget passerade byar som helt eller delvis lag under vatten. Och i Deccan Chornicle kunde vi lasa att kriget i Mumbai kallas Indiens "nine-eleven" och att over femtio manniskor dessutom har omkommit i Chennai och Tamil Nandu i, vad de kallar, "rain-related incidents" och fortsatter: "Heavy rain lashed Chennai as cyclone Nisha was heading towards Tamil Nandu."
Vaderleksutsikterna verkar alltsa inte lovande.

CHENNAI - AT LAST
Nar vi slutligen kom fram till Chennai porlade regnet ner och vi drog ivag med passagerarfloden utefter den halvkilometerlanga perrongen , genom det kompakta folkhavet i vanthallen mot paketutlamningen for att hamta cyklarna.
Det var varmt och fuktigt som i en herrturk och genomsvetta, genomvata och trotta pa kankandet pa alla prylarna kom vi slutligen fram till ett litet daligt belyst och overbefolkat kontor. For att ta sig dit fick man dessutom vada genom halvmeterhogt vatten.
Har fick vi efter att vart rosafargade bagage-kvitto vandrat runt bland tjanstemannen reda pa att vi skulle tillbaka till taget och i sista vagnen dar, hamta cyklarna.
Full fart tillbaka igen, tvars mot strommen av ankomande resenarer och langs den halvkilometerlanga tagperrongen i hallande regn, till sista vagnen, som var "the parcel coach". Grabbarna som lastade ur var emellertid inte villiga att lamna ut cyklarna utan kravde ett speciellt kvitto, som skulle hamtas fran det stalle vi just kom ifran. Vi tog helt sonika med oss cyklarna.

Tillbaka till det lilla utlamnings-kontoret (var gang vi knallade fram och tillbaka passerade vi ett lik som lag pa en dragkarra med en skrynklig plastpase som tackning). Pa det lilla kontoret fick vi av en korpulent tjansteman det kvitto som skulle kvalificera oss att fa ta cyklarna med oss ut fran stationen, en slags passersedel for cyklar!
Nar vi narmade oss utgangen blev vi upphunna av en mager militar i batmossa och med en valansad borst-mustasch. Han skulle ha lappen, och efter att ha skrivt passnummer och namn och avgangsstation och ankomststation och transportnummer pa cyklarna hade vi fri lejd ut fran stationen - trodde vi!!!.
Vid entren stod ytterligare ett antal lojtnanter strama som tennsoldater och nervosa som vinthundar. Dom ville prompt ha den lilla passersedeln, som vi tidigare lamnat till kollegan med borst-mustaschen.
Inga forklaringar bet pa dom gubbarna inte, sa det blev att knalla tillbaka och leta ratt pa bortmustaschen. Det tog ett tag innan vi hittade honom, han skakade lite uppgivet pa huvudet och slappte diskret ut oss en bakvag.

Vi hade planerat cykla till hotellet. Det skulle enligt en karta vi hade ligga ca tva kilometer fran stationen. Men vi insag det hopplosa i den ambitionen nar vi sag att vattnet stod halvmeterhogt pa gatorna och da det fortfarande hallregnade och det borjade dessutom bli morkt.
Vi tog en taxi. Det tog en dryg halvtimma for taxichaufforen att hitta vagar som var framkomliga genom vattenmassorna. Det var som att aka bil genom ett trask. Det myckna vattnet pressade ocksa upp avloppsvatten, och det var en spannande blandning av dofter - kryddor, (curry, formodligen), avgaser, och avloppsvatten!
Till slut hamnade vi emellertid pa Shandra Park Hotel dar vi svetta, smutsiga och med vattnen rinnande utfor ansiktet togs emot av en fargglad dorrvakt med en turban som ett pafagelshuvud. Nu ar det middagstid har i Madras och trots regnskurar ska vi vada runt och orientera oss i stan.
Vaderleksutsikterna for de narmaste dagarna ar inte speciellt lovande, varfor vi kanske blir inregnade har ytterligare ett par dar.

Vi hors
Janne & Leif