INREGNADE I MANNAPARAI

Mannaparai onsdag 10 dec.
Vi kom inte langre an till Mannaparai idag. Bara knappt 50 km. Vi rakade ut for ett tropiskt skyfall nagra kilometer pa vag fran Mannaparai mot Dindigul. Vi beslot da att vanda och soka overnattning har.

Annars kom vi igang bra i morse. Halv sju hade personalen pa hotell Femina samlats for att se var magnifika avresa.
Ganska snart, eller snarare omgaende, visade det sig att den bult som haller pakthallare och stankskarmar pa Jannes hoj hade lossnat. Under overinseende och med kommentarer pa tamilska stod personalen, kypare, receptionspersonal och entrevakter, och granskade reparationen.

Tio minuter fore sju plojde vi oss fram genom lervallingen och fann snart utarten mot Dindigul och Mannaparai.
Det var gratt och hog luftfuktighet, men vaderleksutsikterna verkade goda - i alla fall i The Hindi Times, som lovade pleasant weather med eventuellt ett par latta skurar.
Vi tutade pa med ett snitt kring 20-22 km/tim. Vi vaxlade om i taten. Vid ett tillfalle tog jag forningen, men markte inte forran flera kilometer senare att Janne inte syntes i backspegeln. Jag fick cykla tillbaka och fann till slut Janne som brottades med en punka pa bakhjulet.
Vi fixade punkan och drog in mot narmaste by dar vi lyckades kopa en extra slang av den lokale cykelreparatoren.
Skulle vi hinna fram till Dindigul fick vi inte forlora mer tid.
Full fart soderut, mot Mannaparai som var nasta storre anhalt och vidare darifran till Dindigul.
Strax utanfor Mannaparai borjade det regna, forst som ett latt duggregn men redan efter fyra, fem kilometer som ett tropiskt skyfall. Det var svart att se vagen framfor sig och de djupa forradiska groparna i vagen fylldes omgaende med vatten, vilket gjorde det vanskligt att cykla vidare.
Da hade vi kanske 65 km kvar till Dindigul.

Vi tog ett beslut att vanda och cyklade tillbaka till Mannaparai dar vi genomblota fann ett hotell, typ enkel inkvartering.
Vi har ett dubbelrum som ar som en liten korridor och dar sangarna star i fil, pa rad, alltsa.
Toaletten av indisk typ finns inne pa rummet, endast skarmad av en halvhog vagg.

Vi hoppas att vi i morgon skall kunna ta oss vidare ner till Dindigul och i overmorgon vidare till miljonstaden Mandurai.

Klockan ar halv sju pa kvallen nar detta skrivs. Vi har vilat ett par timmar, ska ut och ata nagonstns. Datorn jag sitter vid en en skroplig antik sak. Forutom att skarmen flimmrar i olika bruna nyanser har jag svart att fa tangenterna att svara pa mina nedtryckningar. Dom fastnar, om jag ens far ner dem. Tangenbordet verkar impregnerat med laskedrycker och sirap.

Men vi hors igen! Nya rapporter kommer.

Janne & Leif