MAMALLAPURAM HERE WE COME

(Pa bilden ovan ses Janne knalla omkring pa beachen i Mamalla bland fiskare och heliga kor.)


MAMALLAPURAM Mandag 1 December:
Nar jag hemma ska sova och sluter ogonen, blir det allt bara svart! I gar kvall nar jag slot ogonen for att sova upptackete jag att det stannade kvar en nyans av guld och orange pa nathinnan. Lite filosofiskt och poetiskt inbillade jag mig att det berodde pa all den fargprakt som ogat och hjarnan registrerar. Ett fyrverkeri i farger (jag tanker da inte i forsta hand pa den gra-bruna torftighet som omger den fattiga befokningen) och kvinnor i saris glittrande i regnbagens farger - kolorerade som tropiska paradisfaglar.
Facinerande, spannande och poetiska tankar for genom huvudet.
Men sa mycket poesi visade det sig emellertid inte vara. Janne som drabbats av Montezumas hamd hade omarkligt stigit upp och tant den gul-vita taklampan vars ljus nu letade sig igenom ogonlocken.

Jag har inget minne av att jag laste om Indien pa geografitimmarna i 50-talets folkskola, daremot minns jag en en bild i en geografibok fran 70-talet nar jag sjalv undervisade; det var en bild pa fyra personer, tva vuxna och tva barn, samt en ko. Bildtexten lod: Pa bilden ser du en typisk indisk familj och en helig ko. Kon star till vanster.

Nej, sanningen ar den att man fortlopande maste overge alla sina fordomar betraffande Indien och indierna. Bara det ett facinerande, intellektuellt aventyr.


ON THE ROAD-AT LAST
Nu har vi antligen kommit igang med cyklingen. Trots hot om aska och regn drog vi ivag soderut vid halv atta-tiden i morse.
Vadret var idealiskt for cykling, latt molninghet och en sval bris fran Bengaliska Viken och efterhand en stigande temperatur, upp mot ca 30 grader.
Efter en och en halv timmas fight med morgontrafiken kunde vi lamna de sodra fororterna och sikta in oss pa resans mal - MAMALLAPURAM eller som man kallar det har: Mamalla, ett turistkluster vars framsta sevardhet ar nagra fasligt eleganta tempel. Trafiken var mattlig aven om en del truckar och bussar forpestade tillvaron genom att ryka och bolma som infanteriets kokvagnar.

East Coast Road ar behaglig, bred, asfaltbelagd vag, med rejalt med plats for saval 2, 3 som 4-hjulingar.

Strax fore tolv cyklade vi in over stadsgransen och inkvarterade oss i ett halvlyxigt hotell - Hotel Mamalla Heritage.
Visst, det kanns att man inte ar i basta form, men den strackning vi valt erbjuder mojligheten att kunna cykla sig i form eftersom det ar mest slatakning.



I morgon har vi siktat in oss pa den gamla franska enklaven Pondicherry, 100 kilometer soderut. Kanske i langsta laget sa har i borjan innan man kommit i form, men vi ser fram emot att fa sorpla cafe' ou Lait och knapra franska croissanter.

Fakta:
Distans: 60 km, Tid: 3 tim 5 min, Medelhastighet: 18 km/tim


Vi hors, forhoppningsvis i morgon.

Janne och Leif