MANGA OCH MYCKET LANGA BACKAR

Ratnagiri, sen lordagskvall den 31 januari


Ratnagiri ar en brusande stad med 79.000 invanare. Det var formodliegen dubbelt sa manga idag eftersom hela stan forvandlat sig till en gigantisk marknad; Frukt och gronsaker, blusar och bh, kalsonger och verktyg, lerkarl och koksprylar, hattar och plastprylar... ja, allt, kort sagt.
Staden lar ha en beach med fin vit sand och ett glittrande, men icke sa rent vatten, sager Lonely Planet. Sa nagot bad blev det inte.
Dessutom har vi formodligen hamnat pa platsens sunkigaste inkvartering. Vad stallet heter, vet vi inte, men det heter nagot pa marashati med tillagget “Lodge.” Det var detta vi tog det pa!

For tillfallet sitter jag inklamd i ett litet bas pa ett Cybercafe, som drivs av nagra driftiga ungdomar. Det ar egentligen bara staplats, flaktarna fungerar daligt, myggen bits och det ar en varm, fuktig kvall i Ratnagiri.
Nu efter nio pa kvallen, toms staden sakta och det kommer en frisk vind fran havet. Det bli alla ganger en magisk kvall och en tigernatt.

(Eftersom jag inte har nagra anteckningar med mig, nojer jag mig med en kort sammanfattning och de senaste dagarna.)


FRAN MALVAN
Vi lamnade Malvan och hamnade efter en ganska behaglig cykling i Devgard, dar vi tog in pa ett litet familjehotell, Green Villa, som for ovrigt gick i gult. Vi stannade tva dagar.

I forrgar, den 29 hade vi siktat in oss pa en ganska behaglig tur pa circa 50 km upp till Rajpur, som ligger i en flodsanka vid riksvag 17.
Det blev inte behagligt!

Vi hade fatt tips om en ny vag, en genvag, over Konkan Hill, via en nybyggd bro Aamberi Bridge. De forsta femton kilometrarna funkade som forvantat med fagelkvitter och ingen trafik, men sedan tog det slut!
De aterstaende 30-40 kilometrarna var i det narmaste ofarbara. Det var inte vag langre, enstaka flackar med asfalt men i ovrigt helt oversallat med mer eller mindre djupa gropar, sten och grus. Nagra hundra meter har och dar kunde man komma upp I 15 km/timmen. Men medelhastigheten vittnar om helt andra hastigheter, kring 11 km/timme!!!
Det tog lika lang tid att ta sig utfor backarna som att ta sig uppfor. Man fick hanga i bromsarna sa handerna blev blodlosa, kalla och vita.

FALLET
Vid ett tillfalle inleddes ett nerorslut med ett stycke hyggligt farbar vag, varfor jag slappte pa lite extra med fart.
Nagra tiotal meter senare tar vagen plotsligt slut och jag narmar mig, alltfor snabbt, grus och djupa haligheter.. Jag bromsar hart, vilket medfor att cykeln far at ett hall i gruset och jag fortsatter rullade runt nerfor backen.
Dessbattre hade jag tur, och fick bara nagra mindre blessyrer, framfor allt i handflatorna och ena hoften. Men i ovrigt helt ok.


RAJAPUR
Rajapur, ar en stad som gud har glomt bort, sager Janne. Byn eller staden ligger en bit fran riksvagen nere I en flodsanka, och tycks leva ett eget liv ackompanjerat av boneutroparen i den gigantiska neongrona moskeen, som star invid det lilla torget i byn/staden.

Nar vi lamnade Rajapur i morse hade vi att valja mellan riksavgen som var 75 kilomter eller den s.k. “Coast Highway”, som ar en “genvag” over bergen och “bara” 60 km.
En kille, som inte talade engelska, som vi fragade om kustvagen gjorde kraftiga vagrorelser med handerna nar han illustrerade sin uppfattning. Vi valde darfor riksvag 17 i hopp om farre backar.
Om riksvagen kan man emellertid saga att det var betydligt fler och langre uppforsbackar an det gick utfor. Backarna var manga och ibland tycktes dom oandligt langa.
Hur som helst 75 kilomter senare ar vi alltsa har i Ratnagiri och raknar med att cykla vidare I morgon mot Granatipule, dar vi sannolikt stannar ett par dagar.


Vi hors

Halsningar
Janne & Leif