CYCLING CUBA -Christmas in Cuba

KUBANSK JUL

Själva Julafton i Cienfuegos och i större delen av Kuba passerar antagligen ganska obemärkt. Egentligen är den som vilken annan kväll som helst. Själv tog jag på kvällskvisten en kort promenad ner mot den lilla bukten mellan Punta Cotica och stadens oljekraftverk. En ensam fiskare i en skranglig hemmagjord farkost konkurrerar med en flock pelikaner som gör eleganta magplask i den stilla viken. Från något enstaka hus kan man höra det senaste inom latinamerikansk populärmusik. En del låtar känner jag igen från jympan på Friskis & Svettis i Majorna. När det gäller populärkulturen är skillnaderna obetydliga. Samma poplåtar samma enfaldiga amerikanska eller brasilianska TV-serier.
Så här vid sextiden när solen börjar krypa ner bakom horisonten ligger gatorna redan ganska öde och tysta. Några gubbar står och snackar kring en bil och tillika renoveringsobjekt, ungdomar spelar baseboll i gatukorsningarna. Som vilken kväll som helst, typ!



Däremot drar man loss på juldagen. Ja, det vill säga inte i religiös mening utan snarare kommersiell. Redan vid niotiden på morgonen förvandlas den stora breda avenyn La Calzada till en gigantisk marknad. Större delen av stans befolkning är där. Man handlar kött, fläsk, grönsaker och rotfrukter. Hela grisar ligger som pussel på enkla trädiskar och höns säljs levande buntvis för 25 kubanska peso/höna och transporteras hem lika odramatiskt som ett knippe björkris.


Själva bunkrar vi upp med potatis, massor av vitlök, fyra kilo fläsk för 140 peso, mörkgröna plataner, fruta bomba (papaya) en del andra knöliga rotfrukter medan vi får leta runt för att få tag i vanlig gul lök och får köa för att få några kilo tomater.
-Det är antagligen inte rätt tid för gul lök, konstaterar Omar.

Han har tagit också med sig en tom 1,5 liters petflaska som vi låter fylla med öl för 10 pesos, fulöl om man så vill. Men iskall och läskande i förmiddagshettan. I likhet med andra familjer sätter vi oss i skuggan av ett träd och dricker pilsner och käkar snacks, mest friterad banan. På olika platser utefter La Calzada konkurrerar olika band om det offentliga rummet med populära latinamerikanska rytmer och ett band med bara trummor och trumpeter dundrar förbi längs gatan. Det finns egentligen inte plats för mer ljud och de som inte köar för att handla olika matvaror antingen dricker öl, rom eller dansar salsa.





FIESTA
På kvällen skall vi på fest hos Omars syster Milagros och hennes man Edel. Vi promenerar de fyra kilometrarna till deras hus i El Junco i närheten av stans stora sjukhus. Vi litar nämligen inte på att det ska komma någon buss. Vi har gjort misstaget tidigare, väntat i över en timme på en buss som aldrig kom, men så snart vi börjat gå skramlar bussen retfullt förbi. Transporterna här på Kuba är ett trist kapitel.
Det visar sig emellertid att just idag på självaste Juldagen har Cienfuegos fått nya bussar, vilket egentligen är en större sensation än om Jesus skulle ha återvänt!



Milagros och Edel är av allt att döma något slags medelkubaner. Edel är snickare och Milagros jobbar på kontor. Båda är i sextioårsåldern. De bor i ett hus med fem rum och kök! (Något ovanligt stort då de flesta kubaner verkar vara ganska trångbodda) De betalar ingen hyra och ingen inkomstskatt men min diskretion förbjöd mig att fråga hur mycket de har i lön, men Edel får förutom sin lön också en del matvaror och byggmaterial från företaget där han jobbar. Juldagens släktfest är storslagen med rikligt med kött och grönsaker och olika rotfrukter både kokta och friterade samt ris och bönor, naturligtvis. Till dessert ”natiflan” en slags vaniljpudding till vilket vi drack sött hemmaproducerat vin.
Huset har också en liten trädgård där Edel odlar orkidéer och där det var fullt med gigantiska Julrosor.



Efter att ha dansat oss dyngblöta av svett drog vi så småningom hem genom stadens tysta, öde gator vid ettiden. En cyklist, ett ungt par tätt omslingrade och obekymrade av omgivningen, en katt, en skramlande Lada-taxi i gulsvart. Den svagt gula belysningen ger hela staden en svagt brun, antik färgton och på den stjärnklara himmelen hänger halvmånen som en stor skål.
Nere vid Prado, den stora paradgatan, är några cafeterior och barer fortfarande öppna och ungdomar hänger i grupper, dricker öl och läsk och käkar perro caliente och hamburgesas.

Julen är över i Cienfuegos och nu laddar vi för Feliz Ano Nuevo 2010 då vi också ska fira 51-årsdagen för La Revolution. Jag och en av familjens söner cykla till en plats som heter Santa Elena i närheten av Rodas på vägen mot Yuagaramas medan de övriga tar bussen de fyra milen. I Santa Helena bor Omars och Mimis dotter Yanelis och de arrangerar stor nyårsfest.

Hasta Luego och
Feliz Ano Nuevo 2010

/Leif