CYCLING CUBA - First report

DET KUNDE BORJAT BATTRE!!!

Havanna den 6 dec.
Resan kunde naturligtvis ha börjat bättre. Den var nära att ta slut innan den ens hunnit börja!
Visst Bosse var tidigt på benen och hämtade mig i god tid, redan före klockan halv fem på morgonen.
Flyget skulle avgå klockan sju och vi borde enligt gällande regler vara där minst två timmar innan. Vi var där kvart i fem och att vi var i mycket god tid skulle senare visa sig vara helt avgörande.
Numera checkar man in via en automatiserad incheckning. Fick hjälp av en tjänsteman. Hur smidigt som helst. No problems, skulle man kunna säga.
-Tryck på avsluta, sa killen som hjälpte mig och ut kom ett boardingcard som täckte hela resan till Havanna. Återstod bara att checka in bagaget, cykeln och en väska och sedan skulle det bli gott om tid att ta en kopp kaffe i lugn och ro med Bosse.
Vid bagageincheckningen kom kallduschen!
-Ditt pass är obrukbart, det går inte att använda, sa tjejen i incheckningen iskallt.
Sidan med personuppgifterna hade för flera år sedan varit på vippen att koppla loss från övriga delen av passet varför jag diskret förstärkt med en bit tejp.
-Det får inte vara någon tejp här sa hon och gnuggade med nageln varvid nästan hela sidan lossnade.
Jag kände hur paniken förlamade mig. Hjärtat slog dubbla slag och jag flåsade en som efter ett långdistanslopp. Det kröp något iskallt utmed ryggraden och jag såg i en snabbvevad filmsekvens av hur hela projektet var på väg att kollapsa lika dramatiskt och obönhörligt som tvillingtornen i New York.
-Men… vad….?,lyckades jag stamma fram.

-Passpolisen kan utfärda ett tillfälligt pass, informerade incheckningstjejen formellt.

Iväg genom morgonregnet till passpolisen. En dryg kvart senare ett nytt rosa pass som skulle gälla i sju månader och nästan 1000 kronor fattigare.

Checkade in bagaget med det nya passet, tog farväl av Bosse och efter en kaffe och lite frukost var jag framme i Paris vid niotiden. Planet till Havanna skulle inte avgå förrän vid halv två, men kom iväg först efter klockan två. Det blev en seg väntan på kaotiska Aeroport Charles de Gaulle. Medan jag väntade smög sig en annan otrevlig känsla sig på och förpestade tillbaron: Mitt visum var utfärdat med numret på det makulerade passet och det nya hade ett helt annat nummer. Hur nitiskt skulle passpolisen på José Marti Aeropuerto i Havanna vara? Tankarna vandrade mellan hur jag blev satt i karantän och fick lämna Kuba med nästa plan till Europa eller, i bästa fall, fick lösa ett nytt visum.
Det blev ingetdera. Efter en seg flygning över Atlanten landade vi i skymningen i Havanna, passpolisen klämde kvickt till med en stämpel på viseringen, tog en bild och önskade välkommen till Kuba. Bagaget ägnades knappt någon uppmärksamhet och jag gled ut ur den fullpackade flyghallen ut till den friska luften till de väntande taxibilarna.
-25 convertibles till Lealtad 206, sa killen som dirigerade taxitrafiken. Jag hamnade i en ny Peugeot stationsvagn och vi gled ut i trafikströmmen in mot Havanna.
-Det har varit hett några dagar, sa chauffören. Bättre nu, bara 25 grader.
Jag vevade ner rutan och fartvinden fläktade parfymerad av dieselavgaser.
Utanför Casa Miriam på Lealtad 206 mitt i centrala Havanna tog Miriams dotter Yalile emot. Hon kom emellertid med det dystra beskedet att jag inte kunde bo där, trots att jag bokat. Yalile, som är utbildad engelsklärare, berättade att två kanadensiska cyklister som bodde hos henne hade blivit bestulna inte bara på sina cyklar och övriga bagage, utan också sina pass och därför tvingats bo kvar för att ordna upp ett och annat. Hon hjälpte mig till en näraliggande casa – Casa Colonial ett par kvarter från Malecon.

Klockan är drygt sju på kvällen, jag är dödstrött efter att ha varit igång drygt 30 timar men tar ändå en kvällspromenad ner mot Malecon.
Jag möts av en kraftig nordanvind som får havet att i eleganta kaskader kastas över stenbarriären utefter den långa populära strandpromenaden.
Har några pesos i den lokala valutan och tar några koppar starkt och intensivt sött kubanskt kaffe i en liten privat kiosk innan jag går upp på mitt rum, duschar sätter ac:n på 20 grader och kryper till sängs.
Buenas Noches!


Havanna söndag 6 december.
Vaknar till vid åttatiden. Men i likhet med en rutinerad boxare ligger jag kvar till halv tio. Serveras frukost av senora Megaly enligt överenskommelse klockan tio. Hon och maken har varit i kyrkan på morgonen.
Idag och i morgon skall jag fixa lite med banken och växla till mig lite convertibla pesos eller CUC som det förkortas, fixa med cykeln och göra en kort planering inför cyklingen ner mot Vinales och Pinar del Rio.

Vi hörs!

Hälsningar
/leif