Kubarapport 1

Casa Colonial-mitt boende i Pinar de Rio

Cuba – the last resort?!
Vid en rastplats utmed Autopistan, Kubas svar på motorväg, sprang jag på en grupp engelska turister på väg till Vinales. Kom i samspråk med en av dem. Han berättade om sina resor runt om i världen. Han hade minsann kommit underfund med att oavsett var på jorden man befann sig såg tätorterna nästan likadana ut. Samma gigantiska köpcentra, samma utbud…
-Same gigantic malls, some stuff, same brands, same style, same thinking, same same.
-Everything the same, same in the name of globalisation.
-Cuba is different. Cuba is the last resort.

Kuba har ofta liknats vid en krokodil med käftarna hotfullt nära Hispaniola, ja ni vet ön som Haiti och Dominikanska Republiken delar på. I en dalgång omgärdat av tobaks- och kaffeplantager ligger Pinar del Rio med sina 150.000 invånare nära krokodilens stjärt. Jag kom hit vid tvåtiden i går eftermiddag. Trippmätaren visade då på drygt 97 kilometer. Mycket för en kropp som under de tre senaste månaderna anpassat sig till ett stilla liv.
Visst muskulaturen ger sig tillkänna. Alltså de muskler som inte vari i bruk vid tre månaders stillasittande, dvs. samtliga möjligtvis undantaget musculus maseter – stora tuggmuskeln!

Jag var ytterst osäker på min kapacitet efter att i princip inte tränat något sedan Janne och jag cyklade Pyrenéerna förra sommaren. Det skulle bli att pröva sig fram, ta en dag i sänder och försöka få synapserna, signalsystemet, att samordna viljan och förmågan. Jag insåg att en planering som syftade till inte allt för långa och krävande etapper i början var av yttersta vikt om jag skulle gå i land med uppgiften.
Jag hade tidigt bestämt att förta etappen skulle gå till Mariel. Dit lyckades jag ta mig förra året och, icke att förglömma, ta mig därifrån fruktansvärt magsjuk och helt tömd på både vilja och förmåga. Och funkade det, ja då borde jag ju i vart fall kunna ta mig dit. Och så blev det!

Första etappen blev alltså de femtio kilometrarna till Mariel, som är känd för två inte allt för smickrande omständigheter; dels för att efter aluminiumsmältverket i Moa vara den mest förorenade staden (beroende på en cementfabrik) och den s.k. ”Mariel Boatlift” då ca 125.000 kubaner lämnade Kuba, som en uppgörelse mellan Fidel och president Carter. (Något som presidenten senare antagligen kom att ångra då Fidel passat på att tömma fängelserna på kriminella f.v.b. till Florida.)

Påföljande dag drog jag vidare österut. Målet var den lilla byn Las Terazas alternativt Soroa invid Autopistan mot Pinar del Rio. Vi snackar om 50-60 km. Det blev Soroa. Enligt information skulle det vara slätåkning hela vägen med undantag för de sista fyra, fem kilometrarna. Det skulle emellertid vara värt besväret att ge sig i kast med de branta backarna upp till resorten Villa Soroa. Ett hotellkomplex med små bungalows inbäddade i djungelns grönska och med en naturlig swimmingpool. Enligt informationen skulle det gå på under 50 cuc (ca 350 skr). Helt okey tänkte jag knegade upp för branterna, delvis gående, och nådde slutligen och totalt utpumpad detta ”paradisiska” ställe.
Priset: 80 cuc för en person en natt.
Too much, tyckte jag och retirerade utför till Casa Odelys i den lilla byn Candelaria där jag bodde bekvämt för 20 cuc.

Så igår den 29 januari. Mitt försiktigt ställda mål var San Diego de los Banos, ytterligare ett 50-tal kilometer längs Autopistan. (Det kan tyckas idiotiskt att cykla på en motorväg, men faktum är att det är det säkraste stället att befinna sig på cykel! Autopistan har tre filer åt vardera hållet och den innersta filen är avsedd för s.k. långsam trafik – gående, hästkärror, ryttare, cyklister. Man lär också ha sett en rullstol färdas längs motorvägen.)
Jag har medvetet valt att dra västerut från Havanna, dels för att jag misslyckades förra året (magsjukan) och dels för att den oftast blåser från öster och terrängen är flack och ligger i en dalgång. Alltså en lämplig sträcka att testa formen.
Väl framme vid avtagsvägen till los Banos var klockan omkring elva och jag kände ingen lust att tillbringa hela eftermiddagen i en liten sömning by på landet. Jag beslöt därför att dra de ytterligare 60 kilometrarna hit till Pinar del Rio.
Det blev imponerande fakta för dagen:
Distans: 97,1 km, Cyklad tid: 4tim 53 min, Medelhastighet: 20,2 km/tim

Om vädret och synapserna tillåter drar jag vidare mot Vinales i morgon, där jag räknar med att stanna ett par dagar. Cyklar sedan tillbaka till Pinar del Rio varifrån jag tar bussen tillbaka till Havanna.

På återhörande
Hasta Luego
/leif