KUBARAPPORT 11

Havanna fredag den 18 mars.

Tillbaka i Havanna där man går över till sommartid natten till söndag.

Här i Havanna blir jag ytterligare påmind om de minst sagt bisarra effekterna av det dubbla penningsystemet. Här kan plötsligt en tredjeklassens ”pesosylta” (förlåt uttrycket) plötsligt förvandlas till stans i särklass dyraste restaurang!!!
För att få en mjuk övergång till ”turistköket” letade jag efter en restaurang som kubanerna föredrar och äta Comida Criolla (Creole food), dvs. Sopa de Frijoles (kubansk bönsoppa) lite kokt yuca, boniato och en bit porco, gärna i den sås som kallas mojo. I den mörka nedre delen av paradgatan Prado hittade jag restaurangen Prado 264, dåligt upplyst och något dold i kvällsmörkret. Visst var restaurangen frekventerad av habaneros men var både ofräsch och något sliten och någon soppa fanns det naturligtvis inte. Det slutade med att jag beställde en lökpizza, av den enkla sort/kvalitet som man på gatan dagtid säljer för ca 10 peso (mindre än 5 kr) – ost och tomatsås på en brödbotten.



På Prado 264 betalade kubanerna drygt 7 peso för pizzan men jag fick betala 25 gånger så mycket, nämligen 7 CUC, dvs. 7 dollar alltså ca 50 kr!!!
Hela notan gick på 13 cuc (inkl. två öl.) För det priset hade jag kunna få en professionell pizza och en halv flaska italienskt rödvin på en välkänd förstklassig italiensk restaurang något längre upp på samma gata.
Shit happens!



Professor Humberto


Me Casita
En annan extrem är restaurangen Me Casita i området La Jaiba i östra delen av Matanzas. Restaurangen är specialiserad på nötkött (slakteriet ligger i närheten) och är inrymd i en före detta villa. När villans ägare lämnade landet i början av 60-talet exproprierades fastigheten och de styrande beslöt göra om den till en lunchrestaurang. Professor Humberto äter som regel lunch här varje dag och tillsammans beställde vi tre portioner bistec, två tomatsallad, rice and beans (congri), papa frita och två portioner Sopa de Frijoles. Det kalaset gick på 47 peso, dvs. knappt två cuc lika med 15 kr!



Geraldo

På Me Casita träffade jag också 90-årige Geraldo. Om ni trodde att cowboys och boskapstjuvar tillhörde pojkboksromantiken så hade ni fel. Geraldo är ”stor” småbrukare och driver med nötboskap.
-Härom natten, berättar Geraldo hade ett gäng beridna gossar tagit sig in på ”ranchen” och lagt beslag på två kor.
De hade drivit korna några kilometer till en väntande lastbil och försvunnit i nattmörkret.
Geraldo har ett flertal av sina barn boende i Miami.
-Dom försöker på olika sätt få mig att flytta dit, men jag trivs bra här på Kuba.

Matanzas - Havanna 110 km
Kom hit idag efter att ha avverkat distansen Matanzas – Havanna i två etapper. Två lätta medvindsetapper som bekräftar vad jag tidigare uttryckt, nämligen att Kuba skall cyklas från öster. Första etappen var till campismo Los Cocos drygt 40 km från Matanzas. Var där redan sent på förmiddagen och checkade in i en bungalow till priset av 12 cuc. På stället fanns förutom en stor swimingpool också en cafeteria med ett hyggligt utbud (pizza och bocaditos) som skulle betalas i peso (en bocadito med tortilla natural, två peso!) Dessutom en restaurang med ett ganska magert utbud (endast friterad kyckling med congri och sallad) som skulle betalas i cuc.



Efter att ha svalkat av mig middagsvärmen i badpoolen tog jag en promenad på den långa sandbeachen. Helt öde. (Man väntade sig att vilket ögonblick som helst skulle Robinson Crusoe dyka upp.) Men vissa lämningar, ölburkar, romflaskor och en massa plastskräp, tydde på att någon varit där tidigare.
Eftersom det blåste utav helvete, valde jag att ta ett dopp i en liten lagun som naturen själv format. Vattnet var som kristall, inbjudande om än något ljummet.

Dagens etapp från Los Cocos till centrala Havanna ”blåste” jag över på några timmar, trots ett besvärande skavsår i baken. Drygt 70 km längs nordkusten och Via Blanca och Malecon fram hit till Lealtad, där Yali på Casa Miriam berättade att hon inte hade någon plats förrän i övermorgon (då jag hade planerat anlända och därför bokat rum). Hon ordande dock ett boende strax intill (se nedan.)




Havanna
Området där jag bor i Havanna, Vedado/Centro Havana, ligger på lagom avstånd från de turisttäta delarna Havana Vieja eller det amerikanerna på Casa Miriam kallar Downtown Havana. Gatan heter Lealtad och skär genom stan från Malecon i norr till trafiktäta Zanja i söder. Rakt genom Centro Havana med alla sina smala gator med minimala trottoarer men med en tidvis intensiv och bolmande biltrafik.
Jag bor tillfälligt på Casa Verde på Lealtad 208, men flyttar snart till Casa Miriam, som ligger vägg-i-vägg på 206:an och där jag har min cykelkartong och lite andra prylar.




Maraton de Esperanza

Lördag den 19 mars.
Om festligheterna i Santiago de Cuba var att likna med Göteborgskalaset var dagens ”Maraton de la Esperanza” med start utanför Capitolio och Sala Kid Chocolate att likna vid Stockholm Maraton eller Göteborgsvarvet. Tävlingen som hålls till minnet av kanadensaren Terry Fox är varken maraton eller ett anmärkningsvärt långt lopp. Man springer Prado ner till Malecon och tillbaka till startplatsen. Mycket folk deltog, mest ungdomar men också en hel del handikappade liksom representanter från Barrio Chino (Havannas Chinatown). Segrare blev en ung kille med rastafarifrisyr med en blåvitrandig tröja med Argentina på ryggen. Maraton de Esperaza förefaller vara en tävling med massor av entusiasm men väldigt lite tight lycra!



(Jag känner inte särskilt mycket till nämnde Terry Fox, men han har uppenbarligen inspirerat massor av Habaneros. Terry Fox var en långdistanslöpare som drabbades av cancer och fick ett ben amputerat men kämpade vidare som löpare. Därför fokuserar Maraton de Esperanza - Hoppets Maraton – främst på handikappade. Terry Fox var kanadensare och vad jag förstår besökte han aldrig Kuba.)

Partido Comunista de Cuba
Många kubaner har stora förhoppningar på PCC:s sjätte kongress som hålls i mitten av april. Som jag tidigare skrivit kommer drygt 250 mer eller mindre definierade hantverk och sysselsättningar att göras tillgångliga för privat initiativ.
De lanserade förändringarna är en konsekvens av att man vill minska statens utgifter och göra sig av med någon miljon anställda i statlig tjänst.
Många här tror också att hus och lägenheter kommer att bli föremål för öppen handel något som nu endast sker på den ”svarta marknaden”.
Det är tveksamt om förändringarna är en medveten strategi som siktar till att stärka socialismen eller en eftergift för starka kommersiella krafter.
Ja, Kuba har en lång väg att gå. Frågan är om landets ledning får med sig det kubanska folket på den vägen.

Hasta luego
/leif