Rapport 1: SYDNEY

Sydney.... ja vad ska man säga. En metropol utkavlad till gigantiska propotioner. När jag bodde här ett drygt halvår för 40-år sedan hade en jeppe räknat ut att staden med förorter var stort som hela Belgien. Sta'n är antaglign betydligt större idag. Bilköerna är evighetslånga och på TV häromdagen kunde man berätta att medelhastigheten i biltrafiken vid morgon och kvällsrusningen var ca 20km/tim! Dessbättre finns numera en hel del cykelbanor och dssutom anses det inte otillbörligt att cykla på trottoarerna.

Jag bor hos Jim Brownett i hans till en loft-lägenhet ombyggda gigantiska fotostudio. Han är cykelentusiast och på väggarna här har han hängt upp sina cyklar. Fem stycken, den dyraste påstår han kostar drygt 75.000 kronor.

Vi har gjort några cykelturer under de dagar jag bott här.

En dag drog vi ner mot centrum och Port Jackson, som Sydney Harbour heter och som delar stan i en sydlig och en nordlig del, varav jag bor i en förort i söder som heter Alexandria.

Vi drog ner mot Wooloomoolo Bay (antagligen ett aboriginnamn, men där är det kemiskt rent från landets urinnevånare.) En lång träpir sträcker sig ut i bukten på vilken det ligger ett oräkneligt antal eleganta restauranger med stora välfrekventerade utomserveringar. I ett bostadskomplex längst ut på piren bor bl.a. Russel Crowe.

Restaurangerna längs piren befolkas nästan uteslutande av det fina folket, av cityfolket. Mest män, gubbar, i mörka kostymer och vita/ljusblå skjortor med stärkta kragar och manschetter.... och matchande slipsar. Det är bara snubbarna på beslutstegens mellannivå som kan tillåta sig att lossa på slipsen och knäppa upp översta knappen, men kavla upp ärmarna, nej där går gränsen för vad man kan tillåta sig.

-These are the decision makers, säger Jim cyniskt och pekar på en grupp kostymgubbar som umgås på piren invid en av de många restaurangerna. De småpratar och ler sina syntetiska försäljarleenden och smuttar på ett glas vitvin som också kan vara champagne.

Jim berättar också att Russel, ja Crowe alltså, har sålt rugbylaget South Sydney Rabbits.

-Han behöver antagligen stålarna för att ha råd med sin senaste skilsmässa.

Vi fortsätter vår cykeltur norrut längs strandpromenaden, passerar udden Mrs Macquarie Point fortsätter längs Royal Botanical Garden till Sydneys famösa operahus, ritat av dansken Jörn Utzon som väl knappas gjort något annat värt att uppmärksamma varken förr eller senare. Okey, jag och Bosse Harringer har fotograferat en konstruktion på Bornholm som var ritat av nämde Utzon. Ett vattentorn!

Initiativet till det omtalade operahuset kan härledas till Sir Eugene Goosens som var konstnärlig ledare för Sydney Symfoniorkester på 50-talet. Han behövde ett konserhus, vilket då inte fanns. Och Sydney ville övertrumfa Melbourne, som var den ledande metropolen vid den tiden, inte minst efter Olympiaden 1956, (då jag f.ö. var på plats!!!) Det ledde till den arkitekttävling där ju dansken Utzon vann.

Sir Goosens fick emellertid aldrig se slutresultatet av det han gett upphov till, eller som Bill Bryson uttrycker det i boken ”Down Under”: Goosens who started it all, likewise failed to see his dream realized, while passing through Customs at Sydney Airport he was found to be carrying a large and diversifiend amount of ponographic material, and he was invited to take his sorid continental habit elsewhere. Thus, by one of life's small ironies, he was unable to enjoy, as it were, his own finest erection.

BOTANY BAY

Häromdagen cyklade vi en sydlig runda, mot flygplatsen och Botany Bay. Ja ni vet James Cook, 1770, HMS Endavour, Daniel Solander. ”Upptäckten av Terra Australis”!? Nja, förutom att kontinenten hade varit befolkad några tusen år av de ursprungliga upptäckarna hade ju både fransmän och holländare varit här och nosat. Så det var inte så mycket en upptäckt som James Cook gjorde utan mer ett slags konstaterande. Visste ni förresen att Botany Bay har fått namn efter botanisten Daniel Solander? Jasså det visste ni. Men varför blev inte bukten uppkallad efter expeditionens chefsbotaniker Banks? Antagligen för att han tidigare fått ge namn åt en halvö i Nya Zeeland – Banks Peninsula.

Alltnog. Där vi planerat vända för hemresan, efter ca 15 km i förorten Ramsgate (Sydneys Hovås kanske) planerade vi ett kaffestopp på en liten avfolkad strandrestaurang. Till kaffet ville vi ha ett glas vanligt kranvatten. Nej se den gubben gick inte. Entreprenören (Jims ordval) kunde bara erbjuda buteljerat vatten a A$4/flaska.

-Greediness is global and total, sade Jim. Vi valde ett annat kafe'.

NORTH SYDNEY

I går torsdag gjorde jag ensam en tur över Sydney Habour Bridge. Jag skulle besöka mina gamla jaktmarker i Neutral Bay. Cykelbanan går utefter brons västra sida. Den är helt inramad av grova staket, balkar och kompletterande hinder mot självmördare i form av trippel lager taggtråd. Allt i dystert militärgrått. Något av Stalag 21-känsla. Mitt på bron står en polis i en färgglad väst. Han kollade antingen hur cyklisterna efterlevde tillämpningen av lagen om obligatorisk cykelhjälm (det pågår just nu en kampanj beträffande detta) eller för att ta itu med eventuella självmördare.

(-Förresten kan jag inte förstå varför inte Sverige har obligatoriskt hjälmtvång för cyklister. Sverige har ju länge varit känt som världsmästare på att skydda sina medborgare. Nu verkar ni i stället ha blivit världsbäst på på att sälja ut medborgarnas tillgångar, kommenterar Jim.)

NEWS FROM OZ

Förutom att en polis blev mördad nånstans i North Sydney är den stora nyheten att Ricky Pointing lägger av. Han har varit en av huvudpersonerna i flera år i Australiens representationslag i cricket med ett mede lpå 42  runs. För oss som följt den internationella cricketscenen sedan Donald Bradmans tid på 50-talet inser vilken förlust Pointings avsked betyder. Han kommer att ersättas i en testmatch mot Sri Lanka med Phil Hughs från Macksville. Jag tycker det skulle varit bättre att dom fick en en fast spin-bowler som Kemer Roach från Brisbane Heat. Eller hur?

Bosse Harringer skrev igår och berättade att Auckland är världens tredje bästa stad att leva och bo i. Inte längre! Sta'n drabbades i förrgår av en tyfon som förvandlade en massa kåkar till kaffeved. Så redan igår rasade staden i rankingen, dock inte så långt ner som till Sverige på 19:e plats.

Nåja.

När det här skrivs är det alltså fredag och i morgon lämnar jag Sydney. Tar först City Train ner till Picton eller Mittagong och cyklar sedan ner till en liten stad som heter Bundanoon, där jag har bokat rum. Fortsätter sedan mot Goulburne och mot Canberra.

Mer om detta så småningom.

Hälsningar

Leif