Canberra tisdag den 11 december. Ja vad
ska man säga so far?
Canberra: Svinkallt för det forsta och
syntetiskt och småtrist för det andra. Kom hit i går eftermiddag
efter en lång och ganska tråkig och hård cykling utmed Federal
Hwy. Hade kunnat välja vägen via Tarago och Bungedore. Den hade
antagligen varit bättre, men betydligt längre. 90 km på en
trafikerad motorväg som egentligen inte passerar en enda stad eller
samhälle. Okay man passerar Collector efter drygt 30 km. Kallt,
rysligt kallt för att vara sommar. Påstods att det var ca 6 grader!
Cyklade i långärmad skjorta, fleecetröja och vindjacka.
Men dels efter att ha cyklat till
Bundanoon cirka 40 km och dagen därpå till Goulburn cirka 70 km
insåg jag efterhand att jag hamnat i en slags cul-de-sac, en
återvändsgränd. Men låt oss ta det hela ifrån början....
I lördags morse tog jag tåget ut ur
Sydney ner till en liten lantortsstad som heter Mittagong. Cyklade i
en härligt försommarväder, soligt och ca 20-25 grader och
kvittrande färgglada fåglar. Jag hade siktet inställt på
vandrarhemmet i Bundanoon knappt 40 km söderut. Efter ett par, tre
timmars lagom ansträngande cykling var jag framme. Vandrarhemmet låg
väl inbäddat i grönskan i utkanten av det lilla stationssamhället.
Några tyskar satt utanför byggnaden och drack kaffe. Det var ett
omaka par från Berlin och en ung flicka från Köln. De omaka paret,
en äldre anorektisk kvinna och en betydligt yngre bullrande
gentleman med ett gigatiskt hårsvall, skulle nästa dag fortsätta
med bil mot kusten. De gjorde en australientour vartannat år. Den
unga tyskan var på väg till Brisbane för att flyga hem.
Sent på kvällen drog hela gänget
genom tät vegetation längs en liten stig ner till traktens stora
sevärdhet - Glow Worm Glen. Längst nere i en bergsklyfta lystes den
becksvarta klyftan upp av miljontals lysmaskar. På vägen upp
skrämde vi upp några runda, saktfärdiga wallabies.
Nästa morgon cyklade jag via småvägar
och kom slutligen ut på den stora trafikpulsådern mellan Sydney och
Melbourne, Hume Hwy. Efter cirka 60 km tog jag av mot centralorten
Goulburne, en stad kringärdad av fårfarmer och med en 15 meterer
hög skulptur av ett merinofår vid infarten. Stan har cirka 25.000
invånare.
Redan här borde jag ha insett att det
skulle bli problematiskt att fortsätta enligt den plan jag skisserat
upp och som skulle ta mig över de höga bergen vid Mount Kosciuszko.
Dels är vädret kallt och instabilt och på sina ställen är det på
tok för långa distanser mellan vissa orter där man kan få
inkvartering. Antagligen måste man vara utrustad med både tält och
sovsäck för att klara sig här.
Jag tyckte det skulle kännas som ett
nederlag om jag ändå inte nådde Canberra där jag ju aldrig varit,
om än i närheten vid flera tillfällen.
Canberra är ju egentligen mer en
kompromiss än en huvudstad och skälet att den ligger där den
ligger beror ju på att det är lika långt mellan de konkurrerande
städerna Melbourne och Sydney. Båda dessa städer har ju genom åren
gjort anspråk på att vara landets administrativea centrum.
Kompromissen heter alltså Canberra och ligger i distriktet ACT –
Australien Capital Territory. Stan är så trist man kan förvänta
sig. Designad in i minsta detalj med en ung modern bebyggelse, mycket
betong och strategiskt inritade torg och cirkulationsplatser. Inga
lömska prång och smala passager, inga rivningskåkar och åldriga
byggnader. Ingen historia.
I går kväll skulle jag gå ut och
dricka en kopp kaffe. Klockan sex stängde allt, nästan. Centrum var
märkligt öde och de breda gågatorna var folktomma så när på en
sångtrio som sjöng christmas carols inför en handfull åhörare.
Jinglebells ekade mallan kontors- och affärskomplexen. Jag fick
dricka kaffe på McDonalds!
I morse var jag villrådig om hur jag
skulle fortsätta äventyret. Jag var dock övertygad om att jag inte
kunde fortsätta cykla ner mot Cooma som det var tänkt. Dit är det
120 km och i längsta laget för mig.
Fick en mail från vännen Jim i Sydney
som ville ha en lägesbeskrivning. Jag berättade att jag funderade
på att ta mig tillbaka till Sydney och där fundera ut någon
lösning om fortsättningen.
Han erbjöd sig omedelbart att komma
med bil och hämta mig. Så antagligen blir det Sydney igen, lite tid
att slicka såren och forma nya planer. Antagligen blir det både
Blue Mountains och upp mot Newcastle. Jag sticker ju som sagt till
Nya Zeeland den 10 januari. Men vi hörs alla gånger innan dess.
Kolla vidare.
Vi hörs!
Hälsningar
/leif
2 comments:
Tjena mannen. Ja ibland blir det fel. Livets väg är inte alltid så krokig och full av rastplatser som man kan önska. Men känn dig i gott sällskap. Vi är alla ute och cyklar ibland.
Sök tills du finner en vind som blåser mot dig, då vet du att du är på rätt väg.
För övrigt trevlig läsning inte minst för att jag i skrivande stund befinner mig ombord på Scanrail i Cityvarvets lilla torrdocka i vårt svinkalla stad.
Post a Comment