Tuesday, December 11, 2012

Rapport 2: CANBERRA

Canberra tisdag den 11 december. Ja vad ska man säga so far?
Canberra: Svinkallt för det forsta och syntetiskt och småtrist för det andra. Kom hit i går eftermiddag efter en lång och ganska tråkig och hård cykling utmed Federal Hwy. Hade kunnat välja vägen via Tarago och Bungedore. Den hade antagligen varit bättre, men betydligt längre. 90 km på en trafikerad motorväg som egentligen inte passerar en enda stad eller samhälle. Okay man passerar Collector efter drygt 30 km. Kallt, rysligt kallt för att vara sommar. Påstods att det var ca 6 grader! Cyklade i långärmad skjorta, fleecetröja och vindjacka.
Men dels efter att ha cyklat till Bundanoon cirka 40 km och dagen därpå till Goulburn cirka 70 km insåg jag efterhand att jag hamnat i en slags cul-de-sac, en återvändsgränd. Men låt oss ta det hela ifrån början....
I lördags morse tog jag tåget ut ur Sydney ner till en liten lantortsstad som heter Mittagong. Cyklade i en härligt försommarväder, soligt och ca 20-25 grader och kvittrande färgglada fåglar. Jag hade siktet inställt på vandrarhemmet i Bundanoon knappt 40 km söderut. Efter ett par, tre timmars lagom ansträngande cykling var jag framme. Vandrarhemmet låg väl inbäddat i grönskan i utkanten av det lilla stationssamhället. Några tyskar satt utanför byggnaden och drack kaffe. Det var ett omaka par från Berlin och en ung flicka från Köln. De omaka paret, en äldre anorektisk kvinna och en betydligt yngre bullrande gentleman med ett gigatiskt hårsvall, skulle nästa dag fortsätta med bil mot kusten. De gjorde en australientour vartannat år. Den unga tyskan var på väg till Brisbane för att flyga hem.
Sent på kvällen drog hela gänget genom tät vegetation längs en liten stig ner till traktens stora sevärdhet - Glow Worm Glen. Längst nere i en bergsklyfta lystes den becksvarta klyftan upp av miljontals lysmaskar. På vägen upp skrämde vi upp några runda, saktfärdiga wallabies.

Nästa morgon cyklade jag via småvägar och kom slutligen ut på den stora trafikpulsådern mellan Sydney och Melbourne, Hume Hwy. Efter cirka 60 km tog jag av mot centralorten Goulburne, en stad kringärdad av fårfarmer och med en 15 meterer hög skulptur av ett merinofår vid infarten. Stan har cirka 25.000 invånare.
Redan här borde jag ha insett att det skulle bli problematiskt att fortsätta enligt den plan jag skisserat upp och som skulle ta mig över de höga bergen vid Mount Kosciuszko. Dels är vädret kallt och instabilt och på sina ställen är det på tok för långa distanser mellan vissa orter där man kan få inkvartering. Antagligen måste man vara utrustad med både tält och sovsäck för att klara sig här.
Jag tyckte det skulle kännas som ett nederlag om jag ändå inte nådde Canberra där jag ju aldrig varit, om än i närheten vid flera tillfällen.
Canberra är ju egentligen mer en kompromiss än en huvudstad och skälet att den ligger där den ligger beror ju på att det är lika långt mellan de konkurrerande städerna Melbourne och Sydney. Båda dessa städer har ju genom åren gjort anspråk på att vara landets administrativea centrum. Kompromissen heter alltså Canberra och ligger i distriktet ACT – Australien Capital Territory. Stan är så trist man kan förvänta sig. Designad in i minsta detalj med en ung modern bebyggelse, mycket betong och strategiskt inritade torg och cirkulationsplatser. Inga lömska prång och smala passager, inga rivningskåkar och åldriga byggnader. Ingen historia.
I går kväll skulle jag gå ut och dricka en kopp kaffe. Klockan sex stängde allt, nästan. Centrum var märkligt öde och de breda gågatorna var folktomma så när på en sångtrio som sjöng christmas carols inför en handfull åhörare. Jinglebells ekade mallan kontors- och affärskomplexen. Jag fick dricka kaffe på McDonalds!
I morse var jag villrådig om hur jag skulle fortsätta äventyret. Jag var dock övertygad om att jag inte kunde fortsätta cykla ner mot Cooma som det var tänkt. Dit är det 120 km och i längsta laget för mig.
Fick en mail från vännen Jim i Sydney som ville ha en lägesbeskrivning. Jag berättade att jag funderade på att ta mig tillbaka till Sydney och där fundera ut någon lösning om fortsättningen.
Han erbjöd sig omedelbart att komma med bil och hämta mig. Så antagligen blir det Sydney igen, lite tid att slicka såren och forma nya planer. Antagligen blir det både Blue Mountains och upp mot Newcastle. Jag sticker ju som sagt till Nya Zeeland den 10 januari. Men vi hörs alla gånger innan dess. Kolla vidare.
Vi hörs!
Hälsningar
/leif

2 comments:

BosseH said...

Tjena mannen. Ja ibland blir det fel. Livets väg är inte alltid så krokig och full av rastplatser som man kan önska. Men känn dig i gott sällskap. Vi är alla ute och cyklar ibland.

Unknown said...

Sök tills du finner en vind som blåser mot dig, då vet du att du är på rätt väg.
För övrigt trevlig läsning inte minst för att jag i skrivande stund befinner mig ombord på Scanrail i Cityvarvets lilla torrdocka i vårt svinkalla stad.