Rapport 3: SYDNEY again...

Sydney fredagen den 14 december.

Jajjamän, så var man tillbaka på ruta 1.... Sydney!

Outgrundliga äro herrans vägar, eller som Bosse Harringer uttrycker det apropå förra rapporten:

Ja ibland blir det fel. Livets väg är inte alltid så krokig och full av rastplatser som man kan önska. Men känn dig i gott sällskap. Vi är alla ute och cyklar ibland.

Det blev alltså ingen bergsklättring över the Great Dividing Range ner mot Victoria och Melbourne. I stället kom Jim och plockade upp mig med bil.

Den allmäna uppfattningen är att vid den här tiden är vädret i de alpina området kring Mount Kosciuszko oförutsägbart och inte sällan ganska kyligt.Så även om det inte var med någon påtaglig sorg jag lämnade huvudstaden var det ändå med en viss besvikelse jag insåg att jag inte skulle ta mig ner till Melbourne.

Jag har använt de senaste dagarna att cykla runt här i Sydney. Jag har inte riktigt klart för mig hur många invånare staden har, men skulle tippa kring fem miljoner. Det är antagligen alldeles för många. Staden är ett kokande inferno på dagarna. Trafiken helt hysterisk och bussfilerna (samma som nu byggs i Göteborgs) är ockuperade av parkerade bilar. Ingen kommer fram. Akut infarkt.

När cityfolket har tillbringat någon eller några timmar i bilkö på väg hem till Parramatta eller Pymble eller någon annan förort eller tillbringat lika lång tid på ett fullsatt CityTrain. När solen dalar ner bakom Blue Mountains i väster, ja då är det dags för festfolket att dyka upp. De blandar sig med den del av cityfolket som dröjt sig kvar i området kring Circular Quay. Här och inte minst kring Jamie Olivers restaurang och i barerna kring operahuset råder en fullkomlig kakafoni. Ett tjatter utan like.

-Not even the seagulls at the Fish Market are more noisy, skriker Jim.

Vi tar en kvällstur kring kajerna. Vid den stora piren i Sydney Harbour ligger en gigantisk lyxkryssare och intill köar förväntansfulla unga män och kvinnor som skall ut på en månskenstur med ett mindre fartyg. Det är en kryssning för singlar, sägs det. Det verkar bli fullsatt på kvällens tur.

Man märker att det är jul även om den rätta julstämningen har svårt att infinna sig när det är 20 grader varmt i centrum av en världsmetropol. Men förutom alla articifiellt glittrande julgranar gör slipsknoddarna kring Woollomoolo Wharf allt som kan göras för att påminna inte kanske så mycket om julfirandet i sig utan mer om nödvändigheten av en lika aktiv som intensiv Christmas shopping.

På måndag drar jag till ett ställe norr om Sydney som heter Wyee. Cyklar härifrån till den f.d. stålstaden Newcastle. (Jag var här och lastade stål 1957 med ett fartyg som hette Nimbus). Numera är ståltillverkningen nedlagd och Newcastle har förvandlats till en ganska trevlig stad drygt 15 mil norr om Sydney. De gamla fabrikerna har förvandlats till hippa coffea shops och lika utramoderna som sterila retauranger. (Men det gäller lika väl för Sydney som Göteborg (Eriksbergs varv och Posthuset) eller Kuala Lumpur.
Stannar några dagar i Newcastle, ska träffa vänner i Toronto (!) strax söder om Newcastle. Drar sedan vidare till Anna Bay och till ett vandrarhem där som jag besökt tidigare. Vandrarhemmet är byggt i bungalowstil inramat av tät, saftig växtlighet och har egen pool även om One Mile Beach bara ligger ett stenkast därifrån. Jag firar antagligen jul där.

Fortsätter därefter mot Bulahdelah....

Men vi hörs innan dess. Alla gånger....

Hälsningar

/leif