Måndag 7 januari 2013.
Okey back again! In Sydney! Jag sitter på "mitt" kafé i Glebe, Terú och skriver min rapport.
Sedan vi sist hördes av har det för
allt i världen inte hänt så mycket. Visserligen har vi lämnat
2012 bakom oss men 2013 smög sig nästan omärkligt på. För mig
alltså. Låt mig förklara;
Nyårsaftonskvällen var jag
fortfarande på Samurai Beach Bungalows i Port Stephens. Här vill
jag att ni kommer ihåg att Samuari ligger minst sex kilometer från
närmaste samhälle. På landet, om man så vill.
Inget firande var planerat på
vandrarhemmet, men några av oss beslöt ss för att ta lokalbussen
de nästan 15 kilometrarna ner till Shoal Bay. Det var Kristine från
Hamburg, Songyi från någonstans i Korea, det var Roberto från
Chile och en kille från Brasilien vars namn jag glömt och som bott
några år i Newcastle och den entusiastiske surfaren Marcel från
tyska Schweiz. Först skulle vi emellertid göra ett uppehåll i
Nelson Bay för att kolla in fyrverkeriet som skulle inträffa vid
niotiden. Bussen kom strax före nio men innan chauffören lyckats ta
sig igenom den täta trafiken ner till platsen för tillställningen
hade den sista raketen redan avfyrats.
Vidare till Schoal Bay och Schoal Bay
Club. Jag har alltid förknippat ordet ”club” med idrott. Inte
numera. Det kostade 5 dollar i entré och stället var fullpackat med
”glada” nyårsfirare. Orkestern för kvällen hette ”Lost
Bazookas”. Dom hade kunnat marknadsföra sig som ”vi låter som
vi heter!”
De förde ett helvetiskt oväsen och
omöjliggjorde all konversation. Till och med en härdad man som
Marcel hade svårt att stå ut. Men å andra sidan en ”club” är
inte platsen för konversation allra minst en nyårsafton. Här
skulle det nya året firas..... trodde vi!!!
Hemifrån är vi ju vana vid att det
räknas ner, ja ni vet.... 10, 9, 8, osv...... GOTT NYTT ÅR samt
kramar och önskningar och skål hit och skål dit. Ni känner igen
det?????? OK!
Men inte på Schoal Community Club!
Bazokas brännde av ett sista
briserande ackord. Klockan var midnatt och en kille från personalen
steg upp på scenen och meddelade torrt och koncist att ”nu stänger
vi” varpå Bazokas började packa ner sina vapen och stället
långsamt började utrymmas.
Vi i gänget från Samurai gled ut i
natten och några halade upp sina mobiltelefoner, ringde nära och
kära och önskade Gott Nytt år. Stämmningen var något avslagen,
kan man säga.
-Tyvärr går det inga bussar, kunde en
tillfrågad förbipasserande berätta.
Vi vankade omkring i nyårsmörkret och
det tog ett par timmar innan vi lyckades få fatt i en taxi tillbaka
till Samurai.
Där firades det för fullt!!! En
mindre grupp med unga brasilianare hade ordnat med en riktig
nyårskarneval. Jag somnade antagligen när ni började ett
nyårsfirande i Europa.
Så kan det gå!
Den 2 januari drog jag så de 60
kilometrarna ner till Newcastle. Stannade ett par dagar och hälsade
på vänner i Toronto (strax söder om Newcastle) och kom till Sydney
förrgår.
Kan hälsa att det är varmt här. Över
30 grader. Cyklade ut till fullpackade Bondi Beach igår. Inga hajar,
kan jag rapportera.
Nu är det bara ett par dagar innan jag
drar vidare till Nya Zeeland, varför ni kan förvänta er nästa
rapport därifrån.
Vi hörs!
/leif
Posts
1 comment:
God fortsättning på dig och lämna OZ innan du brinner upp.
Här hemma regnar det sedan en vecka tillbaka och plus 5 så det är som vanligt. Skall bli kallare under helgen. Men det spelar ingen roll för det går ändå inte att cykla, kommunen har slängt ut dessa förhatliga flisbitar igen. Jag prövade lyckan i går, kom 3km sedan var det punka fram. Konstigt att man måste göra så i Göteborg men i Halland finns det ingen flis. Och hur gör dom i tex Köpenhamn. Nä Hultén får fixa detta inför nästa vinter. Trängselskatten är i gång så nu är vi en riktig storstad precis som Stockhlm.
Post a Comment