MUMBAI - EN SUMMERING

Mumbai sondag den 15 februari

Så var det dags for en slutrapport, en summering. Det blir naturligtvis mest en massa fnösketorra siffror - ja, mest statistik.


VAD HADE JAG ANNARS KUNNAT SKRIVA OM?
Jag hade naturligtvis kunnat skriva om Mumbai. Om den, vid den har arstiden, behagliga varmen, om den svala brisen som sveper in over staden fran Arabiska Viken, om de magiska kvallarna, de morkbla kvallstimmarna da den nedgaende solen malar Gateway of India och Taj Mahal i guld. Men ocksa om den tunga fuktiga luft som ibland lagger sig som en vat trasa over staden.
En sjudande, komopolitisk och i hogsta grad levande stad och Indiens kommersiella centrum.

DHARAVI
Men jag skulle ocksa kunna skriva om Dharavi, varldens storsta slumomrade. Dharavi var ursprungligen ett litet isolerat fiskarsamhalle bebott av Kolifolket, en vik mot havet och ett sumpmarksomrade i de norra delarna av nuvarande Mumbai. Nu bor har drygt en miljon manniskor pa ca 175 hektar, utan el, rinnande vatten eller toaletter.











(Den som vill veta mer om slumomraden i Indien i allmanhet och Dharavi i synnerhet rekommenderas den indiske journalisten Kalpana Sharmas bok "Rediscovering Dharavi")



Men jag skulle ocksa kunna skriva om Amar. Amar ar i 60-arsaldern med halvlangt gratt har och ett buskigt gratt skagg.
Jag skulle kunna skriva om hur han sitter pa en liten pall utanfor sin kiosk vid Cuffe Parade i stans sodra del alldeles i narheten av World Trade Centre.
Fran sin plats pa pallen ser han i sydvast en av de manga skyskrapor som bildar stadens skyline. Den reser sig ett femtiotal vaningar i glas och graddvit betong och pa taket finns dar en helikopterplattform.
-Dar bor en av landets mest betydande industrialister, sager Amar.
Jag antar att han talar om Tataimperiets agare Ratan N. Tata. (Han har nyss kopt biltillverkarna Jaguar och Landrover och har ocksa gjort en deal med SAAB betraffande flygplanet Jas.)


Den indiske industrimogulen Ratan Tata provsitter Gripensimulatorn på flygmässan Aero India under överinseende av Johan Lehander, chef för Gripen International, och Kjell Möller, vice vd på Saab.
Foto:SAAB




CUFFE PARADE
Fran industrimannens fonster ser man just bakom Amars kiosk inklamt mellan hoghus och vagg i vagg med bostadskomplexet Palm Springs slumomradet Cuffe Parade. Mindre an Dharavi, tidigare ett trask och nara och naket skildrat i den populara “sjalvbiografin” Shantaram, av den tidigare bankranaren och heroinisten, australiensaren Gregory David Roberts. (Boken lar f.n. filmas av en av indiens mest framgangsrika regissorer – Mira Nair.)


OKANDE KLYFTOR
Ekonomin i Indien vaxer sa det knakar och medelklassen blir allt storre liksom de sociala klyftorna. Bara i Mumbai raknar man med att en halv miljon manniskor ar s.k. pavement dwellers, manniskor, mest kvinnor och barn, som ar hanvisade att bo pa gatan.

Jag skulle inte vara frammande for att skriva att mellan 15.000 och 20.000 bonder tar livet av sig varje ar i landet och lamnar hustru och barn utan forsorjning. En desperat handling, kan tyckas, men skalet pastas vara en konsekvens av den av marknadsliberalerna sa hyllade globaliseringen.
Bonderna har klarar inte att konkurrera med subventionerade produkter fran Nordarmerika och Europa och har hamnat i en skuldfalla de inte kan ta sig ur.

Men jag skulle ocksa kunna skriva om det fantastiska indiska folket; ogenerat och narganget nyfikna, for allt i varlden, men generosa, hjalpsamma och med en formidabel formaga att overleva under sma omstandigheter. Har ar sannerligen noden uppfinningarnas moder. Eller som den indiska journalisten Kalpana Sharma uttrycker det i sin bok "Rediscovering Dharavi": The stories from Dharavi show us that poor people are survival artists.

Det ar en fantastisk syn pa morgnarna nar kvinnorna fran slummen vid Cuffe Parade drar ivag for att lamna sina barn i skolan. Barnen kladda i oklanderliga, rena och strukna bla eller biege skoluniformer och flickorna med flator och stora klarroda harband och kvinnorna sjalva i fargglada saris.

Ja det ar mycket man skulle kunna skriva om.
Men jag nojer mig denna gang med att skriva ner en kort sammanfattning i siffror av Jannes och min cykling fran Madras till Mumbai.
Men forst lite om sista etappen.


FRAN ALIBAG
Nar vi sist hordes vid befann vi oss i Alibag. Efter tva natter pa SeaView Resort cyklade vi de sista 25 kilometerarna till Mandwa, varifran farjan till Mumbai avseglar. Nar vi kom dit var det lang ko av folk som uppenbarligen skulle till sina arbetsplatser i stan. Vi kom helt enkelt inte med, utan fick vanta till nasta farja. Farjorna var av enkel trakonstruktion och var inte sarskilt lampade att transportera cyklar pa. Resan tog nastan en timme och det blaste rejalt och vagorna gick hoga i Mumbai Harbour och det knirkade och knarrade i den gamla trabaten. Manga var dessutom sjosjuka.
Vi landade alldeles i narheten av Gateway of India och vi fick fighta oss genom tre farjor (eftersom de lag tre i bredd) uppfor trappor och genom den flod av manniskor som flot in mot centrum pa vag till sina job.
Men sa, till sist, stod vi pa den oppna platsen framfor den stora triumfbagen och darmed var var cykling i princip avslutad.
Aterstod bara att hitta ett hotell. Vi cyklade forbi Taj Mahal, men bara en stenkast darifran fann vi Bentley’s Hotel. Dar har vi ett gigantiskt rum i en gammal anrik byggnad i ett omrade som paminner om Vasastan i ett distrikt som kallas Colaba.




FAKTA FOR HELA RESAN:
Distans ca 2830 kilometer
Cyklad tid 162 timmar
Antal hotel: 45
Antal cykeldagar: 43
Genomsnittlig dagsetapp: 66 km
Medelhastighet for hela resan ca 17,5 km/tim

Vi aterkommer sa smaningom med en mer ofattande summering, men for tillfallet agnar vi var tid till att gora 16 miljonersstaden Mumbai.

I MORGON SKALL VI F.O. VARA STATISTER I BOLLYWOOD!!!
VI SKA SPELA KEJSARE!!!

Vi vill tacka alla de som har last och foljt bloggen och ett sarskilt tack till de som kommit med uppmuntrande och visa kommentarer.
A special thanks goes to Henk and John i Kovalam, for their generosity and hospitality.

Men for denna gang....
Thank You and Goodbye

fran Janne & Leif