Rapport 12: ROTORUA... igen!

Atiamuri söndagen den 24 februari.

-And what are you mate doing for your living? Tina är i övre medelåldern och driver Pukeo and Bull Hotel and Backpackers i Atiamuri. Hon frågar samtidigt som hon häller upp en kall Tui i ett glas hon hämtat från frysen. Jag berättar kort att jag är pensionerad och kommer från Sverige.

-I've been to Sweden, to Malmo and Jonkoping, svarar hon snabbt. Hon har kort permanentat gråsprängt hår som drar lite åt blått och hon berättar kort om sina intryck av Sverige innan hon frågar om jag skall ha något att äta. Jag beställer ägg och bacon on toast eftersom jag knappt ätit någon frukost och klockan redan tre på söndagseftermiddagen. Jag har just letat mig fram till Atiamuri efter att ha cyklat de drygt 45 kilometrarna från Taupo.
Hon dricker vin tillsammans med några arbetsklädda killar. De berättar att de jobbar med att byta ut en turbin i den hydroelektriska anläggning kring vilken stan/byn är uppbyggd.

Jag sätter mig på verandan på baksidan av Pukeo and Bull som är hotell, spritbutik, diversehandel, pub och kafé i en och samma lite slitna träkåk. På verandan under det korrugerade transparenta plasttaket sitter redan en gentleman med silverfärgat hår och läser lördagens The Dominion. Borden härute är gjorda av gamla kabeltrummor. Han nickar åt cykeln som jag parkerat på baksidan.

-Du cyklar, säger han och jag berättar att jag är på väg till Rotorua för att hälsa på släktingar.

-Jag har också skandinaviska rötter, vi heter Holm i efternamn. Danskar antagligen, säger han samtidigt som han hivar över tidningens weekend-bilaga och jag ser att hans händer är fyllda med simpla tatueringar.

-Dannevirke skulle egentligen ha hetat Danish work. Det är vad det betyder, det påstod i alla fall min farfar.

-It seems that I'm the only one at the hotel, säger jag.
-Will be crowded by tomorrow, eiy, säger han och berättar att hotellet/backpackern är fullbelagd under veckodagarna.
-They are working on the new bridge a few k further south, och jag erinrar mig att jag passerat ett större vägbygge på vägen hit.

Atiamuri

Jag befinner mig alltså (när denna inledning skrivs) i Atiamuri. Det är en av dessa många platser som på Kiwi Maps är utmärkta med en gul plopp och som står för Towns & Localities. Altamuri är märkt med en liten gul plopp vilken antagligen betyder ”locality,” för när jag frågar mannen med silverhåret var sta´n ligger, säger han och slår ut med händerna:

-This is all there is, och menar Pukeo and Bull.

Av Nigl Rushtons Pedallers´ Paradise framgår att "sta´n" ligger på 260 meters höjd och att här finns tearoom, hotel och picnic area.

That´s all there is!

2013 bra år för vinodlare och turister

Det är söndag den 24 februari och det har ju naturligtvis hänt en del sedan vi hördes av sist. Dock inte mycket cykling. Jag har besökt släktingar i Wellington och jag har varit bon´dräng på den fårfarm som min släkting Graham driver ihop med sin son i närheten av Feilding. Sist jag var uppe på farmen var det något av kris. Det har varit svår torka under en längre tid på Nya Zeeland och fåren led av uttorkning eftersom man hade problem med vattentillgången. Flera får verkade helt letargiska och föll omkull och måste bäras till vattenkaren. Några dog faktiskt.

-Vädret är fantastiskt för turister och vinodlare, men katastrof för farmarna, muttrar Graham.

Farmarlivet har dock avbrutits med besök i Hastings och Napier. Jag blev skjutsad dit från Feilding men cyklade de ca 150 kilometrarna tillbaka.

Waipawa

-Another hot day in Hawke's Bay, sa den gamla damen i OP-Shopen (Second hand shop) i Waipawa, där jag hyrt in mig på Commercial Hotel på vägen från Hastings och Hawke's Bay. Hade tänkt titta på ett par begagnade gympadojor, jag hade nämligen glömt mina när jag for iväg med bil från Feilding och var nu tvungen cykla i mina tongs, som de kallas i Australien, eller jandals som nyzeländarna kallar det som på svenska kallas flip-flops. (Det kan ju nämnas för alla de som talar sig varma för att man ska ha speciella cykeldojor för 1500 spänn  att det går alldles utmärkt att cykla i jandals!!)

Jag köpte emellertid bara en bok för 50 cents; Disgrace av den sydafrikanske nobelpristagaren J.M. Coetzee.

Scandinavian settelments

På vägen från Waipawa passerade jag de platser där de flesta skandinaver bosatte sig när det begav sig i slutet av 1800 och början av 1900-talet. Dit hör framför allt platser son Norsewood och centralorten Dannevirke, som påföljande weekend hade en skandinavisk festival. Det slår sannerligen vakt om sina skandinaviska, främst danska och norska, rötter.

Stannade ytterligare ett par dar i Feilding innan släktingen Gary och hans fru Sue tog mig och cykeln upp till sommarstugan vid lake Taupo där jag stannade över en weekend, innan de körde mig upp till Taupo varifrån jag cyklade vidare upp till Atiamuri och till Rotorua, där jag befinner mg när detta skrivs.

Sannolikt drar jag vidare på söndag till Okorire, där jag ju varit tidigare och därifrån mot Hamilton och mot Raglan på västkusten och så småningom vidare upp till Auckland.

Jag återvänder till Sydney den 8 april, varför jag sannolikt hinner dra upp mot Northland, norr om Auckland.

För övrigt är det snart slut med sommaren. Det är höst från och med 1 mars!

Rotorua den 27 februari

hälsningar

/leif