Skälet till att jag numera skriver
bloggen också på engelska är att en dryg tredjedel av läsarna
kommer från andra delar av världen än Skandinavien. Jag har
naturligtvis en hel del läsare från NZ och Australien, men
överraskande många kommer från Holland, Tyskland, Ryssland och,
tro det eller ej, Ukraina. Jag kan också via den statistik jag har
tillgång till se att många översätter med hjälp av Google
Translation. Av erfarenhet vet jag hur tokigt det kan bli om man inte
skriver i rak ordföljd, dvs enkel syntax, eller använder ordlistans
mest frekventa ord. Ja, då kan det faktiskt bli hur tokigt som
helst.... därför också en hemsnickrad engelsk version.
The reason why I now write my blog also
in English is that over a third of the readers are from other parts
of the world than Scandinavia. Of course I have a lot of readers from
NZ and Australia, but surprisingly many are from Holland, Germany,
Russia, and, believe it or not, Ukraine. I can also through the
statistics I have access to see that many translates using Google
Translation. From experience, I know how crazy it can get if you do
not write in a straight word order, ie simple syntax, or using the
dictionary most frequent words. Well, then the translation may become
unbelievably crazy .... therefore also an English version.
Russell, Northland, NZ 22 Mars
New Zealand is not a small country but
a large village.
Peter Jackson (regissör)
Paihia och Russell ligger på ömse
sidor om en liten vik i Bay of Islands. De ligger såpass nära att
den skarpögde kan se var man har för pålägg på mackan på
strandkaféet på andra sidan. Tre färjor trafikerar sträckan och
turen tar knappt tjugo minuter. Men genom någon slags mental
kortslutning valde jag i stället att cykla ( i hällande regn),
först fem, sex kilometer söderut på hårt trafikerade och
utomordentligt smala State Highway 1 mot Kawakawa med den berömda
pissoaren, men vek av dessförinnan mot färjeläget Opua. Därifrån
går en bilfärja var tionde minut till Okiato, som ligger drygt 8 km
från Russell. Så snart jag kom av färjan fann jag en skylt som
förkunnade att just denna blygsamma plats var Nya Zeelands första
huvudstad!
-På återseende, sa jag till
färjkarlen, som var en kvinna, då jag cyklade av från färjan.
-Det tror jag inte, sa hon illmarigt.
När du sett backarna till Russell väljer du säkert en annan väg
därifrån.
Det var tuffa åtta kilometer till den
lilla idyllen Russell, som är angelägna att framhålla sitt
historiskt förflutna. Det var på redden här utanför som kapten
Cook ankrade upp, förde trupper iland som mejade ner maoriernas
primitiva men heroiska försvar och som så småningom ledde fram
till att Drottning Victorias British Empire kunde bli ännu
större.
The Fig Tree
Okey, Russell är en liten slumrande
idyll. Huvudgatan York Street är kanske 350 meter lång och mitt på
ligger landets äldsta fungerande bensinmack och på strandpromenden
The Strand ligger krogen och hotellet Duke of Marlbourough, som
lär vara landets äldsta krog. Min värd Barry Price på Pukeko
Cottage Backpacker berättar att den nuvarande krogen är den tredje
i ordningen, sedan de två tidigare brunnit ner. Av originalet
återstår en dörr och några fönster.
Det finns säkert mycket att berätta
om Russell och den lilla sta´n är antagligen marinerad av
nyzeelänsk historia.
Jag drar emellertid vidare redan i
morgon, lördagen den 23. Det blir varken den lilla
tjugominutersfärjan till Paihia eller bilfärjan borton alla
backarna till Opua mot Kawakawa och pissoaren och den bedrövligt
trafikfarliga State Highway 1. Det blir en liten slingrig, och
kuperad, tillägger Barry, backroad utefter kusten ner mot
Whangaruru. Jag har bokat in mig på ett ställe som kallar sig The
Farm, vad det nu ska betyda.
Det kommer ni antagligen att få reda
på när jag återkommer med nästa rapport.
Vi hörs
/leif
Three friends from The Saltwater backpacker
English version:
Russell, Northland, NZ March 22
New Zealand is not a small country but
a large village.
Peter Jackson (director)
Paihia and Russell are on either side
of a small bay in the Bay of Islands. They are located so close so a
sharp-eyed can see where there is as toppings on the sandwich on the
beach café on the other side. Three ferries ply the route and the
trip takes less than twenty minutes. But through some kind of mental
short circuit, I chose instead to ride (in pouring rain), initially
five, six kilometers south on the busy and extraordinarily narrow
State Highway 1 towards Kawakawa with the famous urinal, but turned
off before to the ferry station Opua. From there, a car ferry runs
every ten minutes to Okiato, located about 8 km from Russell. As soon
as I got off the ferry, I found a sign proclaiming that this modest
place was New Zealand's first capital!
-See you soon, I said to the ferryman,
who was a woman, then I rode off from the ferry.
-I think not, 'she said slyly. Once
you've seen the slopes and hills to Russell you´ll choose most
certainly another way back.
It was tough eight kilometers to the
little idyllic Russell, who is keen to emphasize its historical past.
It was outside here that Captain Cook anchored, brought troops ashore
who mowed down the Maori primitive but heroic defense and that
eventually led to Queen Victoria's Great Britain to get even bigger.
Okay, Russell is a small quiet idyll.
Main Street York Street is perhaps 350 meters long and located in the
center of the street is the country's oldest working gas station and
there is a seafront promenade The Strand where there is a few cafés
and restaurants. Among them the tavern and hotel Duke of
Marlbourough, which is said to be the oldest tavern in NZ. My host
Barry Price on Pukeko Cottage Backpackers says that the current
tavern is the third in the order, then the two previously burned
down. Of the original remains a door and a few windows.
There is certainly a lot to talk about
Russell and the little city is probably marinated in newzealand
history.
I´ll head on, however, tomorrow,
Saturday the 23. I´ll choose neither the small twenty minutes ferry
to Paihia or the car-ferry beyond the hills and the slopes to Opua
and Kawakawa and its famous urinal and the woefully a dangerous State
Highway 1. I will cycle the twisty, and hilly, adds Barry, backroad
along the coast down to Whangaruru. I have booked at a place called
The Farm, whatever that should mean.
You will probably find out when I will
be back with the next report.
See you
/ Leif
Posts
No comments:
Post a Comment