Rapport 17: WAIPU

    Marint motiv

Waipu påskafton den 30 mars

There are probably more bagpipes in New Zealand than in Scotland.

Jeff Wilkins

Bortsett från den kinesiska take-away-grillen och det lilla cambodianska bageriet strax intill, var allt stängt och stan låg tyst och öde på långfredagen.

Men idag ringlar kön lång utanför byns enda bankomat, inklämd mellan det lilla apoteket och stans slaktare. Trots en gråmulen dag är det nämligen festival i lilla Waipu (knappt 1500 inv.) Huvudgatan är fylld med färglada stånd och det säljs allt från sockervadd till rara antikviteter och elektriska cyklar! Och på Caledonia Park, rugbyarenan mitt i byn, där det lokala laget Waipu Rugby Club stöter ihop med Wellsford i nästa match, ryker och bolmar det från korvgrillar men mest från avgasrören på motorgräsklipparna som har lokala hastighetsmästerskap i ett hörn av det stora fältet. Barn åker traktor eller rider på hästar som föses runt i en manege, krossar porslin eller hoppar omkring i ett s.k. luftslott medan föräldrarna spenderar sina slantar vid den auktion till vilken lokala handlare skänkt varor. Från polisstationen strax bakom pizzerian tågar en handfull säckpipblåsare och några taktfasta trumslagare ner till entrén till Caledona Park. Ja, hela det lilla Waipu är fullt med folk från trakten och enligt en evanemangskylt i korsningen av The Centre Rd och South Rd lär inte hända så mycket förrän Caledonian Games en årligt återkommande höjdpunkt inträffar onsdagen den 1 januari 2014.

Jag dricker kaffe hos kambodianerna på Waipu Hot Bakery, och intill sitter Jeff Wilkins, som är i 60-årsåldern, och mumsar på en köttpaj. När jag säger att jag är från Sverige, säger han att hans mamma var svenska hette Anna Olsson och kom till NZ som ung flicka. Vi tittar på säckpiporkestern som klädda i grönrutiga kiltar stolt paraderar förbi.

-Det finns antagligen fler pipblåsare här i Nya Zeeland är i hela Skottland, säger han illmarigt.

Waipu ligger i ett område kallat Bream Bay, har skotska rötter då den var centrum för en betydande Presbyterian bosättning som leddes av den stränge prästen Norman McLeod, som ledde sitt folk, Normaniterna, från högländerna i Skottland till Nya Zeeland via Nova Scotia och Australien. Fem fartygslaster med över 800 bosättare representerande 19 olika skottska klaner anlände till Waipu på 1850-talet.

Det påstås att nämnde McLeod visade liten hänsyn och straffade de som bröt mot de stränga reglerna hårt och brutalt. (Den ende Norman McLeod jag känner till är regissören till en rad bröderna Marx-filmer, men det är, som man säger, en helt annan historia.)

Själv bor jag på Waipu Hotel på South Rd strax intill ovan nämnda korsning. Det är ett klassiskt hotell, vilket betyder en pub som också hyr ut rum. Jag är ganska ensam i hotelldelen men det är desto fler i puben. Två stora TV-skärmar visar hästkapplöpning och gubbarna (det är mest män i övre medelåldern) står med en öl och sammanbiten min och jämför insatskvittot med vad som tilldrar sig på TV-n. Flera är arbetsklädda trots att det är påskafton. Jukeboxen spelar western-pop och lysrörsbelysningen ger ett kallt blåaktigt sken i lokalen. Helt annorlunda ser det ut i pizzerian i gamla posthuset mitt emot. Där är det en hög mysfaktor med levande ljus och vin i stora vinglas, mänskligt sorl och dämpad musik. De som inte finns varken på puben eller pizzerian står antagligen och hänger utanför det kinesägda take-away-stället. Några få äter vid borden utanför men de flesta får det beställda inslaget i papper for transport hem.

Man undrar varför det säljs så mycket kokböcker!

I morgon är det Påskdagen och Waipu stänger och återgår till lugnet, tomheten och tystnaden

Och själv blir jag blir förmodligen kvar här till på måndag då jag tar en kort trip till Mangawhai Head för att komma i slagläge till Warkworth och därefter till Orewa innan jag i mitten av nästa vecka återvänder till Auckland, där cykeln skall packas och jag skall förbereda mig för flyget över ”the Ditch” till Australien och Sydney.

Hälsningar

/leif

English version:

Waipu Easter Saturday March 30

There are probably more bagpipes in New Zealand than in Scotland.

Jeff Wilkins

Apart from the Chinese take-away grill and the little popular cambodian bakery next door, everything was closed and the town was quiet and deserted on Good Friday.
But today the winds a long queue outside the village's only ATM, wedged between the small town pharmacy and butcher. Despite a grayish day, it is festival in small Waipu (barely 1500 inhab.) Main street is filled with colorful stalls and they are selling everything from cotton candy to rare antiques and electric bikes! And at Caledonia Park rugby stadium in the middle of the village, where the local team Waipu Rugby Club collides with Wellsford in the next game, there is an excessive smoke from sausage grills but most from the exhaust pipes on the motorized lawn mowers that have local speed championships in a corner of the large field. Children go tractor or riding horses are herded around in a paddock, crushes porcelain or jump around in a so-called air-castles while the parents spend their dollars at the auction to which the local merchants donated goods. From the police station just behind the pizzeria march a handful bagpipe players and some rhythmic drummer down to the entrance to Caledona Park. Yes, all the little Waipu is full of people from the neighborhood and according to an event sign at the intersection of The Centre Rd and South Rd nothing will happen util Caledonian Games, an annual highlight, occurs on Wednesday, 1 January 2014.

I have a coffee by the cambodians at Waipu Hot Bakery, and is sitting next to Jeff Wilkins, who is in her 60s, and munching a meat pie. When I say I'm from Sweden, he says that his mother was Swedish, her name was Anna Olsson and came to NZ as a young girl. We look at the bagpipe orchestra dressed in green plaid kilts that proudly parading past.
-There's probably more Bagpipers here in New Zealand then in Scotland, he says slyly.

Waipu is located in an area called Bream Bay, has Scottish roots when it was the center of a significant Presbyterian settlement led by the stern priest Norman McLeod, who led his people the Normanites, from the Highlands of Scotland to New Zealand via Nova Scotia and Australia. Five shiploads of over 800 settlers representing 19 different Scottish clans arrived at Waipu in the 1850s.
It is alleged that mentioned McLeod showed little regard and punish those who violated the strict rules hard and brutal. (The only Norman McLeod I know of is director of a number of Marx Brothers movies, but it is, as they say, another story.)

I stay in Waipu Hotel on South Rd just off the aforementioned intersection. It is a classic, which means a pub which also rents out rooms. I am quite alone in the hotel section but it is all the more in the pub. Two large TV screens showing horse racing and the men (it's mostly men in late middle age) stands with a beer and the checking his betting recipt and compare it with what is happening on the TV. Several are working dressed despite being Easter Saturday. The jukebox is playing western pop and it's a cold bluish glow in the room. Quite different is the situation in the pizzeria in the old post office building opposite. There is a very cozy atmosphere with candles and wine in large wine glasses, human murmur and soft music. Those who are not in the pub or the pizzeria is probably hanging outside the Chinese-owned take-away. A few eat at the tables outside, but most get it custom-wrapped in paper for transport home to a waiting family.
One wonders why it sold so much cookbooks!

Tomorrow is Easter Sunday and Waipu closes and returns to emptiness and silence

I get will probably remain here until Monday when I take a short trip to Mangawhai Head to come in right distance to Warkworth and then to Orewa before I in the middle of next week, returning to Auckland, where the bike is packed and I will prepare to fly over "the Ditch" to Australia and Sydney.

/leif