FANTASTISKA TRINIDAD

Trinidad lördagen den 25 januari klockan 18.00

Temperatur 26 grader.

-Det är ljuset, belysningen som är skillnaden, brukar jag svara när någon frågar hur man ser skillnad på en ”kubansk” restaurang där man betalar med cubansk peso och ett turisthak där det är den konvertibla valutan cuc som gäller. (1 cuc = $1.)

Ty förutom en stor skillnad i pris (förvisso också i kvalitet) har de ”kubanska” restaurangerna som regel mysfaktor noll, zero, nada!!! Rätt robust inredda är de oftast upplysta med ett lysrör högt under takåsarna. Ett trist blekt ofta svagt ljus. Jag brukar emellertid rekommendera turister jag möter att besöka en kubansk pesorestaurang.

Professor Humberto och jag besöker då och då Mi Casita i östra delen av Matanzas. Vi äter soppa (ofta sopa frijoles negro) någon enkel kötträtt (slakteriet ligger tvärs över gatan) och potre, dessert bestående av lite ost och Guavamarmelad. För oss båda går det på omkring 75 kubanska pesos = $3

.

Befinner mig sedan ett par dagar i Trinidad, som ju fyller 500 år i år vilket firades under karnevalliknande förhållanden för en tid sedan. Sedan jag var här sist har hela stan fått ett nytt lager färg och antalet restauranger mer än fördubblats. Det gäller också krims-krams-butikerna med sitt enahanda utbud. Men icke desto mindre - Trinidad är en fantastisk plats! Kvällarna uppe vid Casa de la Musica är, trots massor av turister, helt magiska och att se unga kubanska par dansa salsa till ett kubanskt storband är en enastående upplevelse. Ja, det är svårt att inte tycka om Trinidad.

 Stannar antagligen här fram till början av nästa vecka, då jag av allt att döma återvänder till Omar Alfonso och hans familj i stadsdelen La Juanita öster om Cienfuegos centrum.

Innan jag tog bussen hit till Trinidad, gjorde jag ett kort besök i stadsdelen Pastorita i norra delen av Cienfuegos. På uppdrag av några svenska vänner var jag där och lämnade julklappar och brev till en familj.

”Pastorita” är f.ö. Kubas motsvarighet till det svenska ”miljonprogrammet”. Stadsdelar som efter revolutionen växte upp i olika städer runt om i landet och som fick namn efter den kvinna Pastorita som var ansvarig i regeringen.

Elementhusbyggen som numera befinner sig i ett tilltagande sönderfall och bär på alla förortens signum. Pastoritaområdet i Cienfuegos består av fyra eller fem höghusbyggnader och är förvisso inte någon segerkandidat i stadsplanering. Området gränsar till Universitetet och som alltid är inte byggnadernas trista utsida signifikativa för hur folk har ordnat det i sina lägenheter.

Det påminner mig lite om en sketch av Carl-Gustav Lindstedt, där han stiger in i en risig redskapsvagn och väl inne imponeras man av en enastående lyx. Skillnaderna mellan utsida och insida på kåkarna här på Kuba är kanske inte lika dramatiska men ändå ofta överraskande stora.

Ja, sedan broder Raul Castro och den kubanska regeringen tog beslut om att de som bebodde lägenheter och hus också skulle äga dem, fejas och målas det som aldrig förr på Kuba.

Klockan är nu sex på kvällen och jag drar till Mimis restaurang på calle Guiterres och käkar camarones enchillada!!!

Hasta Luego