Nyårsäventyret i Santa Elena
Har just återvänt från tredagarsfestligheterna i Santa Elena. En märkvärdighet som inte så lätt låter sig beskrivas. Det är egentligen bara de som färdas långsamt, till fots, häst, med eller utan kärra, eller på trampcykel som har möjlighet och privilegiet att över huvud taget lägga märke till denna lilla bondby inramad av vida jordbruks- och betesmarker. Här tar sig de flesta fram med häst eller robusta kinesiska cyklar.
De turister och andra resenärer som färdas i olika typer av motorfordon svischar förbi utan att ens ha märkt att byn över huvud taget existerar. Någon gång per dag stannar bussen till vid den vitkalkade väntkuren mitt i byn.
Cyklade hit tillsammans med Yuniequi, en av familjens söner på en tungvikts-kines byggd av bastanta vattenledningsrör, på nyårsaftonens morgon de dryga trettio kilometrarna på drygt halvannan timma.
Återfärden i morse räknas antagligen som nytt nordiskt rekord på sträckan: en timma och tjugo minuter och en snittfart på nästan 25 km/tim, utan medvindshjälp.
Fyra anmärkningsvärda och minnesvärda dagar.
Rapport kommer inom kort.
De närmaste dagarna ägnas dessutom planering av den cykling jag hade för avsikt att genomföra här på Kuba, och av vilket det bara blivit knappt futtiga 450 kilometer. Avsikten är att jag via Che Guevaras stad Santa Clara cyklar vidare norrut mot Remedios och hamnstaden Caribarien, där den svensk-kubanske författaren René Vasques-Diaz har sina rötter. Därefter fortsätter jag österut till Sancti Spiritus varefter jag viker av mot väst och drar ner mot turistfällan Trinidad osv.
Hasta Luego
/leif
Posts
1 comment:
Hej Leif,
Din resa och dina bilder är fantastiska! Kuba är nog roligt!
Här i Sverige är vädret underbart, litet kallt minus tio till tolv Celcius varenda dag, litet skillnad till de trettio plus vi upplevde i Västafrika nyligen jag och Bosse!
Hej och lev väl!
Anna och Bosse
Post a Comment